Gravskick
Med gravskick menas det sätt som en avliden gravsätts på. Alla svenska medborgare betalar en obligatorisk begravningsavgift, något som ger dem rätt till en gravplats i 25 år utan kostnad.
Ända sedan vikingatiden har vi rest minnesstenar över våra anhöriga. Stenar som med tiden kommit att utgöra en ovärderlig länk till historien. För många av oss är en anhörigs grav också viktig för kontakten med vårt eget ursprung. Samtidigt tillfredställer den behovet av en plats som hjälper oss att odla minnet av en person som inte längre finns ibland oss. Utifrån det synsättet kan minnesstenen bli värd mer av eftertanke och engagemang. Kanske för att finna de ord som ger stöd till minnet och relief åt en levnadshistoria.
Seden att begrava våra döda på särskilda begravningsplatser i anslutning till kyrkan är lika gammal som kristendomen och har sin motsvarighet i de flesta religioner och trosuppfattningar världen över. Fram till 1800-talet var gravarna ofta låga gräsbevuxna gravkullar med enkla kors av trä, men någon gång också utsmyckade med liggande eller stående stenar. Från medeltiden och fram till 1700-talets slut begravdes adelsmän, präster och andra framstående personer ofta under golvet inne i kyrkan.
Kistgrav (även kallad jordgrav)
Under senare år har olika gravskick växt fram som alternativ till traditionella gravplatser. Nedan listas de vanligaste gravskicken.
Vid en kistgrav sänks hela kistan ner i graven. När kistan är nersänkt och graven stängd bildar överflödig jordmassa en kulle som med tiden sakta sjunker ner. Detta kallas för att graven ”sätter sig”. En gravsten kan inte monteras på gravplatsen förrän graven har satt sig. Detta tar vanligtvis upp till ett år.
Gravrättsinnehavaren ansvarar för gravstenen och gravplatsens skötsel. Oftast finns olika skötselavtal att lösa med kyrkogårdsförvaltningen.
Urngrav
I en urngrav gravsätts en urna efter att kremering skett. Ansvaret för begravningsplatsen är, precis som vid en kistgrav, gravrättsinnehavarens. Montering av gravsten kan i regel göras direkt efter nedsänkning av urnan.
Askgravplats
Efter kremering sänks urnan ner i askgravlunden, vilket kan ske i de anhörigas närvaro till skillnad från i en traditionell minneslund. Platsen för nedsänkning markeras inte, men askgravlunden har ett minnesmonument där de begravdas namn anges. Minnesmonumentet och skötseln av gravplatsen tillhandahålls av kyrkogårdsförvaltningen. En askgravlund eller askgravplats är en ny och mindre anonym variant av minneslund.
Minneslund
Detta är ett anonymt gravskick utan gravrätt där gravsättning av aska sker utan närvaro av anhöriga. Askans läge i minneslunden markeras inte och enskilda planteringar är inte tillåtna. I minneslunden ansvarar församlingen för skötseln och det finns en gemensam smyckningsplats där anhöriga får placera snittblommor och ljus.
Om uppgiften att ordna med gravplats fallit på din lott ska du veta att lagen numera ger stor frihet för kreativitet och egna önskemål. Enligt Begravningslagen och Kulturminneslagen är det gravrättsinnehavaren som bestämmer utformningen av gravplatsen inom ramen för god gravkultur.”Gravrättsinnehavaren har rätt att förse gravplatsen med gravvård, stenramar, staket eller andra liknade anordningar. Gravrättsinnehavaren är ägare och bestämmer utseende, val av material, färg, bearbetning, utsmyckning, text och dekor. Samma gäller gravkulle, grusyta, häck, prydnadsväxter, lyktor etc.”
